Category Archive for : ‘Allt eller inget’

Tre veckor kvar!
februari 7, 2011

180879_10150118125535891_591630890_8029079_5310530_n

Oj oj oj! Nu börjar det närma sig här. Bara tre veckor kvar och en hel del kvar att göra.
Alla såna här små saker som inte riktigt har funkat men man har sagt till sig själv, äh det tar jag sen, har samlat i hopp sig till en rätt lång lista och nu är det som sagt inte så långt tid kvar. Iiihh spännande spännande.
Men jag ser fram emot premiären det kommer att bli awsome!

I dag har jag hjälpt min fina morbror Janne i skogen. Vi har ryddat i en plantering som vi har hållit på med varje vinter dom senaste tre åren, och i år hinner vi nog färdigt:) Det blir super tjusigt där vi har dragit fram, öppet, ljust och en massa plats för träden vi lämnar att växa på.
Nu ska jag och några vänner ut och bowla och ta en kall jävel.
Då får jag också lite träning för vi ska ut och bowla med jobbet på onsdag, och då ska jag vinna över alla HA HA.
Ha det gött! Tjing!

Gästspel i Maris Café
februari 4, 2011

Idag på förmiddagen klockan 10 var vi gäster i programmet Maris Café på Radio P4 Gotland. Även Radiobandet var där, samt hela ensemblen från farsen Hotelliggaren som sätts upp av Wats. God fika blandades med musik från Radiobandet och frågor från programledaren Mari Winarve.

Av upphovsrättsliga skäl fick vi dock maximalt bjuda på 2 minuters musik ur uppsättningen. Vi gjorde då valet att sjunga slutet på låten ”Skräp” från början av akt 1, vilket gav 1 dryg minuts smakprov som vi hoppas gav mersmak.
Här hittar ni ljudklippet:
http://sverigesradio.se/sida/arkiv.aspx?programid=2268&date=2011-02-28

I övrigt har det dessutom varit ännu en produktiv vecka med genomdrag och kvällsrep. Jätteroligt att få köra tillsammans med Musikalkompaniets ungdomar på plats i Flexhuset. Nu fick vi även spela ihop med Tristan och Elias som alternerar i rollen som Jerrys son Niklas. Eftersom de normalt går i skolan då vi repeterar har de ju inte alltid kunnat vara med när vi repeterar scenerna. De har istället fått repetera på kvällar med framförallt Andreas och Camilla som spelar deras föräldrar. Men nu var de med och fick se hela musikalen från början till slut och vi fick även se deras karaktär Niklas på plats i scenerierna. Välkomna, killar!

Ser nu fram emot en lugn helg med Melodifestivalens första uttagning på lördag. Och så får vi se om det blir mer snö eller tö. Just idag så verkar vädergudarna ha lite svårt att bestämma sig.

Nu är det bara tre veckor kvar…

Vid pennan tangentbordet
Markus Fredén

Bonus!
februari 3, 2011

DSCN1075[1]

Ja, det blev ett bröllop till slut, och se så fina de var.

Till vänster ser ni min nya bonusmamma Renée, och till höger min pappa Lasse. Dock var det en del krångel innan det vart så fint som det blev. Först var det vägen dit som var lång och farlig genom Stockholms hjärta, där vi gick lite vilse. Men sen kom som tur var mina bonusbröder som räddade oss ur kaoset och förde oss rätt. När jag sen skulle sjunga låten ”Håll mitt hjärta” till brudparets ingång, så stängde datorn som skulle spela upp musikbakgrunderna, av sig.  Då fick jag ju starta upp den igen, och snabb var den inte. Så det var väl en tre minuter som brudparet fick vänta utanför, och alla stirrade på mig. Det var lite småjobbigt. Men efter det så gick allt som på räls, det var superfint och inte ett öga var torrt!

Nu är jag i Stockholm igen, andra helgen i rad! Men denna gång ska jag se en föreställning på Kulturama som min gode vän Johannes Loor medverkar i. De sätter upp en ”musikal” som heter Openings and Ending 2, och det är en härlig mix av öppnings-och slutnummer från massor av olika musikaler. Bland annat kommer jag få se slutnumret från Allt eller inget! Det ska bli superkul att få se hur de framför det, eftersom vi också snart ska göra det (Gaaaaaah!) Det ska såklart bli kul att se resten av showen också för de är säkert väldigt duktiga.

Tjolahopp!

I viss mån onödig fakta om min helg
februari 1, 2011

Helgen har varit aktiv men också chill…

Jag började fredagskvällen med att lyssna på ett av Gotlands bättre liveband Taco psychosis som spelade på Surfers. Jag träffade många bekanta och hängde kvar ett tag när dom gigat klart men agerade efter en timma vuxnare än vanligt och gick hem och sov inför morgondagens bravader.

Dagen där på va de rep på förmiddagen med Pugh trio och Gotlandsmusiken. Sen gick jag och delar av min kör (Visby vokalensemble) och uppvaktade en medlem som fyllde 60 år. De hela va mycket trevlig och väldigt mättande då de fanns tapas i mängder. Senare på kvällen hade jag konsert på Wisby strand med Pugh trio och Gotlandsmusiken. De va nästan fullsatt och efter mina korta körsångsinsatser på två låtar hängde jag i Green room där de fanns, även där tapas och alkoholhaltiga drycker. Plötsligt mitt i allt så knallar Martin Axén som spelar gitarr i The Ark in genom dörren.

Han skulle tydligen vända skivor på efterfesten. Vi samtalade lite han och jag. Min öppnings fras löd: Och Arken går bra?.. Jag hade dock ingen aning om att dom skulle lägga ner efter sommaren, tittar inte så mycket på tv nu förtiden så de hela kändes efter ett tag lite pinit. Men han svarade med en god ton att de gick bra och efter sommaren skulle de helt enkelt bli något annat. Så de va nog inte så farligt som jag trodde. :). Men jag ska ändå citera Stinas karaktär Erika: ”Jag och min stora trut”. Trotts detta var de ett sjyst efterhak i ren chill-anda.

 

Morgonen efter va de upp i ottan för att inleda min resa till Estockholmo och en liten réunion med min gamla Kulturama-klass. Nu va de tyvärr inte så många som kunde komma men de gjorde inget. För nästan alla som jag känner att jag fått närmast om hjärtat dök ju upp iallafall. :). Vi möttes upp på Luma i Hammarby sjöstad och vi tog en fika innan vi uppföljde den uråldriga traditionen att man som gammal 2:a åker och tittar på dom nya 1:ornas produktion. Nu kan man ju fråga sig om de verkligen är för kompisarnas skull som man åker dit? Eller om de faktiskt är så krasst att man vill få de bekräftat att dom ”nya och fräscha” är bättre än vad man själv va när man gick i 1:an? Nej, de stämmer ju inte. Jag menar, kompisar kan man ju träffa när man vill… 🙂

Skämt åsido så va de fantastiskt att få se alla underbara Kulturama-kompisar eller ”järngänget” som vi av någon anledning har börjat kallar oss. När vi väl kom till skolans cafeteria så träffade vi några av ”våra” gamla 2:or och några av ”deras” gamla 2:or som tydligen ser detta med gamla traditioner som ytterst alvarligt.

De blev mycket:

– Jaha, vad gör du nu förtiden da?

– Jo, jag jobbar.

– Jasså, som…

– Som Musikalartist

– Va!? Nej, gud va kuuuuuul…

– Jo, jag klagar inte…

– I vad?

– Vi sätter upp ”The Full Monthy” eller ”Allt eller inget” hemma på Gotland

– Oj! Vad spelar du da?

– Erik eller Ethan som han heter i original…

Ja, ni förstår. De utväxlades en del avundsjuka och bittra miner men desto fler positiva gester och kramar. Sen va de ju dags för föreställning… Och ja, dom nya 1:orna va ju lika bra som man trodde. Dom gjorde en liten nätt föreställning som heter Openings and Endings skriven av mina gamla lärare, som jag nu ser som mina mentorer och vänner Thomas Sundström och Mathias Lundqvist.

Föreställningen går ut på att dom har buntat ihop 7 st öppningsnummer från kända musikaler i första akten och i andra akten 6 st slutnummer. Denna föreställning gjorde även vi när jag gick i 1:an på Kulturama men då med andra nummer. Dom 3 nummer som dom dock hade återanvänt va ungefär samma men nu med vissa ändringar och i viss mån förbättringar. Därför va de ju extra kul att sitta i publiken och vara åskådare. Varför jag nu ens tar upp detta är faktiskt för att första ”slutnumret” i andra akt va från en, vid de här laget ganska känd musikal med namnet ”Allt eller Inget”. Grabbarna hade mycket bra pondus och körde en väl igenomförd stripp. Nu vill jag citera Tony Irving ”MEN” dom gick inte hela vägen som vi späda gossar gör i våran version. Nej, dom stannade i en pose, väldigt lik plankposen undertecknad gör på affischen, iklädda stålmannen-kalsonger medens ridån gled ihop. Inget ont menat för dom va som sagt väldigt duktiga och man kunde se många blivande stjärnor i den bransch som jag nu kan kalla min. Strippbranschen eller hur va de? 😉

Efter de blev de en och annan öl på ”ÖK” och en massa skitsnack med ”järngänget” och efter de några timmar sömn och sen började resan hem mot våran gröna ö. Måndagen tillbringade jag, Fredrik och Markus på dansskolan

Ett första litet pröve
januari 31, 2011

Då var det dags att sätta tänderna i Allt eller inget igen och jag kan lova att det är mer allt än inget just nu. Allt ska börja sättas på plats. Den här veckan blir det genomdrag av båda akterna för sig samt ett första försök att ha ett genomdrag på hela pjäsen. Vi ska försöka ta oss igenom allt med scenografiförflyttningar, scener, sång och dans så det är upplagt för att nåt kommer gå snett! Det är med lite skräckblandad förtjusning man ser fram emot detta. Allt sitter fortfarande lite löst så det behövs inte mycket för att rucka på balansen. Hugaligen! Men, som det gamla talesättet lyder:
Allt går, utom riktigt små barn och fingervantar på tummevantar!

Let’s do it!!!
Andreas_panic

Hur är det att vara tjej i ”Allt eller Inget”?
januari 29, 2011

Det är bra! Och utmanande! För det går inte att blunda för det faktum med att detta är en männens musikal. Jisses, det är ju bara att titta på affischen! Men kvinnorna är en viktig, eller kanske den viktigaste, delen i deras liv. Och vår funktion är att driva handlingen framåt. Vi pressar,stöttar, ställer krav, älskar och avskyr. Vi blir besvikna och stolta!

Jag spelar en av dess kvinnor. Mia. Jerrys exfru. Men eftersom att vi har en son ihop så är vi bundna till varandra. Vi blev föräldrar vid ung ålder, Mia var bara 16! Jerry något äldre med sina 23. Men trots att Jerry är äldre, är Mia den mognare av dom två och hon är så innerligt trött på Jerrys bristande engagemang i sonens uppfostran. Han betalar inte underhåll, hans hem är inte anpassat för att ha en son boende där och han tycker inte att skolan är särskilt viktig. Mia har nu träffat en ny man, Tomas, som har allt det där som Jerry saknar. Trygghet, god ekonomi, oklanderlig moral och sunda värderingar. Men han är kanske lite tråkig. Mia slits mellan männen i sitt liv. Niklas som hon vill ge den bästa möjliga uppväxt, Jerry som hon fortfarande har känslor för – men som hon samtidigt inser att han aldrig kommer att ändra sig till det bättre. och Tomas som är trygg men som hon kanske inte riktigt är kär i…

Jag bråkar mig igenom föreställningen. Men jag gör det för min son! Och det är en utmaning att inte upplevas bara som en gnällig tjatkärring, utan även som en kvinna som slåss för sitt barns bästa. Jerry är huvudkaraktären, så självklart kommer publiken sympatisera med honom! (Dessutom gestaltas han av Andreas Nilsson som är en charmig så det förslår!)

Jag som spela Mia heter Camilla. Jag är 26 år och uppxäxt på Gotland, men har under de senaste fyra åren varit iväg i först England och sen i Stockholm och pluggat teater. Det är underbart att få vara tillbaka på Gotland, och det är underbart att få vara tillbaka på Länsteatern och det är underbart att få jobba med denna ensemble! Att dessutom få ha nära till mina föräldrar och hunden och katten och promenader i skogen hemma i Ekeby är en finfin bonus!

Nu börjar dessutom saker falla på plats! Igår var det 4 veckor till premiär, och scenografin målas, danser tragglas, musik fylls mer och mer med känslor och energi, strippbyxor sys, regin fördjupas, historien tar sin form!

På återhörande kära ni!

Välförtjänt helg!
januari 28, 2011

009 - 'Vi kan bli bättre' Lennart, Fredrik, Ville & Pelle

Sitter nu hemma i mitt lilla hus strax utanför Söderport för att blogga om dagen som har varit. Tittar ut över ett soligt och gnistrande vintrigt Visby. Så fint det är när solen får snön att skimra. Koltrastar flyger förbi och sätter sig på staketet utanför mitt fönster. Underbart.

Den här veckan har varit otroligt produktiv. Koreografierna har börjat fastnat i våra kroppar, pukslagen har smällt i orkestern, slipsar och bälten har åkt av och på med allehanda rörelser, musikalkompaniungdomarna har för första gången fått repetera på den riktiga scenen, stämmorna har drillats med hjälp av vår repetitör Pelle, scenkostymer har provats ut, regin har fördjupats och förstärkts, och många detaljer finslipas hela tiden… Kort sagt börjar föreställningen hamna på plats nu och leva sitt eget liv. Det går stadigt framåt och jublet som hördes när vi idag körde igenom hela låten ”Let It Go” för den förväntansfulla kvinnliga delen av ensemblen, visade att detta kommer att bli en kanonföreställning! Och just detta numret understryker verkligen Janne Åströms blogg, riktiga karlar vickar på rumpan, jajamänsan!

Alla har jobbat mycket hårt denna vecka, så helgen är välförtjänt med vila för många av oss, och resa till Stockholm för att se föreställningar för vissa av oss. På måndag kör vi vidare!

Men innan dess kanske vi möts ute i Visbys nattliv!

Hälsningar Markus ”Harald” Fredén

17,5 minuter
januari 28, 2011

dansrep 101214

I värsta magsjuke-, förkylnings- och influensatider arbetar vi febrilt på att gå till premiär. För att ge lite extra energi och vitaminer till gänget blev det ikväll inte kakor och choklad i fikarummet, utan en kartong clementiner. Det gäller ju som producent att tro sig kunna påverka, även om det långt ifrån alltid är så. Ensemblen håller sig annars i strålande form genom att dansa, styrketräna och ta långpromenader – samt äta lite godis och kakor emellanåt.

Jag har förkärlek till att hoppa över själva träningen och gå direkt på fikat. Inte alltid så lyckat! Hittade dock härom dagen marknadsföring om en snabb och effektiv gymträning lagom för en person som försöker få tiden att räcka till. På endast 17,5 minut skulle hela kroppen vara genomtränad på gymet och den nödvändiga motionen avklarad. Gick självfallet på denna kampanj direkt.

Fast det var väldigt långa 17,5 minuter och tunga och träningsvärken satt kvar mycket längre än så! Egentligen borde jag ju efter några år inom teater veta att det inte finns någon ”quick fix” utan det är repetition, repetition och repetition som gäller. Men det är lättare att förklara det för andra än att ta itu med sig själv. Så jag håller ett kärleksfullt och vakande öga över musikalrepetitionerna och funderar på om jag i veckan ska ta itu med några fler egna korta träningspass på gymet. Men först kaffe och en clementin.

Lisbeth

Janne om det där med dans…
januari 27, 2011

ALLT ELLER INGET

Hårda grabbar dansar inte. Vi vickar på röven!

Tanken andas och lever föreställningen.
januari 26, 2011

179050_10150118125570891_591630890_8029081_4820275_nFoto: Markus Fredén

Vi har nu flyttat ut till spelplatsen där vi repar dans, scener och musik. Det byggs, sys, planeras, skruvas, kopplas ljusteknik och P-A system. Alltså en föreställning växer långsamt fram! Vår, d.v.s. Länsteatern Gotland och GotlandsMusikens i samarbete med Gotlands MusikalKompani och ABF,  föreställning av The Full Monty! Vi är nu mitt i rep-perioden och närmar oss den punkt där man bara är hemma och vänder. Psyket, tanken andas och lever föreställningen. En ganska jobbig process som jag varit utsatt för i 29 år nu. Man vänder, vrider, repar och ifrågasätter sig själv och andra. Och på något konstigt sceniskt, kemistiskt vis står man där en dag med en färdig föreställning som bara väntar på en sak för att kunna andas och leva. Er kära vänner och läsare av detta d.v.s publiken är det som gör något värt överhuvudtaget för oss på teatern.  Snart är vi där. Är ni?

Lennart