Bloggen

Tankar angående Carmina Burana 2.0
mars 31, 2016

CARMINA BURANA 2.0

Varje uppsättning väljs av sin samtid.

Olika falla ödets lotter. Var vi föds, när vi föds och under vilka förutsättningar vi tvingas leva drabbar oss blint. Visst kan vi göra något av den del av verkligheten där vi av egen kraft kan skydda oss och våra närmaste, men förutsättningarna härtill skiftar med de vågor av lycka och olycka som sveper evigt runt vår planet.
”O Fortuna likasom månen med dess växlande faser växer du eller avtar du ständigt”…
I vår tid sveper Fortunas mantel över oss med oförändrad kraft och skiftande rättvisa, vissa sitter tryggt i egen stuga och vissa tvingas ut på villande hav.
Vem sitter i värmen och vem dväljs i kylan?
När vänder lyckan och tvingar vågorna åt andra håll, när måste Karl-Oskar och Kristina själva fly, igen?

Konst kan spegla olika saker, ja samma konstverk kan ges olika betydelser beroende på tid och sammanhang. Vi har valt temat ett folk på flykt för vår uppsättning av Carmina Burana.
Denna tanke har själv presenterat sig i vår omedelbara samtid, givit oss material och inspiration.
Vi hoppas att den finner sin slutliga form i publikens tanke och känsla.

Ett folk på flykt är inte bara flyktingar. Vi definierar oss inte bara i vår olycka, utan framför allt i våra drömmar, vår längtan och vår lust till det liv vi valt.
Även om Carmina Burana 2.0 inleds (och avslutas) med en stoisk resignation inför det obevekliga ödet, så finns däremellan en värld av glädje, skämt och burleskerier.
En våt afton på krogen, en rosa dröm på Eros moln och en sjungande stekt svan…
Livet är mer än olyckan som drabbar oss.
Det är därför livet överlever.
Det är därför vi fortfarande finns.
Tillsammans.

Thomas Sundström
Regissör

Carmina Burana 2.0 är ännu ett samarbete mellan GotlandsMusiken och Länsteatern. Konserten spelas på Wisby Strand 16 april. Länsteatern bistår GotlandsMusiken med regi och ljussättning i produktionen. Läs mer information om föreställningen på: www.gotlandsmusiken.se

Försent att ångra sig
februari 25, 2016

Ikväll är det genrep. Imorgon premiär.
Ett slags avsked har börjat. Tiden för rollanalyser, arbete med gemensamma och individuella val närmar sig sitt slut. I alla fall för oss utanför det sceniska utförandet av musikalen ”Jorden vi ärvde”.
Nu kommer pjäsen att ägas av sina skådespelare, musiker och tekniker.
Vi andra; regi, kostym och mask lämnar arbetet. Visst är vi kvar som stöttande, servande och kontinuitetsskapande men ändå lämnar vi…
Man märker på skådespelarna att dom allt mindre söker min bekräftelse utan litar till vårt tidigare arbete och deras egen upplevelse av vad som händer på scenen. Det är som det ska vara.
Men visst gör det ont.
När musikaler till slut bryter sig loss…
…varför skulle annars premiärer vänta så.

Man kan naturligtvis vara nervös ändå. Tro mig. Jag är vansinnigt nervös.
En gång under min korta tid som skådespelare arbetade jag i samma uppsättning som Martin Ljung. Jag hade en mycket liten roll. På premiären var jag också… vansinnigt nervös.
Martin smög sig fram till mig i kulissen, precis innan min entré och viskade illmarigt i mitt öra;
– Nu är det försent att ångra sig.

Välkommen till vår musikal. En urpremiär som kostat blod och tårar.
Ja, nu är det försent att ångra sig.

Thomas Sundström
Visby, 2016-02-25

Spänningen stiger
februari 1, 2016

Nu är alla på plats igen, efter Martynas Smålandsturné.
Små, ibland mindre små, förändringar förs in i vårt manus. Ett så kallat ”vocal score”.
Jag läste i en bok om musikaler att ”musical writing is re-writing” och det stämmer.
Ensemblen är i topptrim och (scen-) bygget fortskrider. Biljettförsäljningen börjar röra på sig på allvar och spänningen stiger.
Fågel eller fisk. Succé eller platt fall…
Ingen vet.
Alla hoppas.

Thomas Sundström
Visby, 2016-02-01

Hjärnan i hårdträning
januari 21, 2016

Första repveckan på Gotland drar mot sitt slut. Vi började på söndag så vi slutar idag.
Eller förresten…”slutar” gör ensemblen inte. 160 sidor noter och text skall absorberas i deras hjärnor och kroppar då vi snart går mot manussläpp, d.v.s. repar på golvet utan texten i handen.
Det här med att lära sig utantill fascinerar ofta människor utanför scenarbetets värld.
Mängden text, och i detta fall, melodier och stämmor ter sig oöverstiglig för den oinvigde.
Sanningen är, att det är som med armhävningar … ju mer text man lär sig ju mer tränas hjärnans memoreringsförmåga.  Hippocantus amygdala (en del av hjärnans minnesbank) växer, bokstavligen talat, har det sagts mig. Denna del kommer alltså att få sig ett rejält träningspass hos vår spännande ensemble; Åsa, Martyna, Maria, Kerstin, Andreas, Vilhelm och Lennart.

Samtidigt arbetas det för fullt på scenen. Nya balkonger, trappor och vida horisonter byggs, bl.a med restvirket från rivningen av scenografin från ”Kvinnan i Svart”.
Mari (Ljungström) har skapat en skog, vars svarta siluetter tittar tyst på musikalens karaktärer  som försöker få rätsida på sina liv mellan skratt och gråt.
Men mot horisonten tänder Ulf ( Grönhagen ) ljuset.
Högst uppe i teaterkyrkan sitter med telefonen i handen Lisbeth ( Pettersson ) och sprider budskapet;
Vi har en fantastisk föreställning på gång.
Kom.

Thomas Sundström
21 januari 2016

Välkommen till Broadway
januari 17, 2016

Nu börjar repetitionerna på Gotland och hela ensemblen samlas äntligen i teaterkyrkan på Bredgatan, vårt eget ”Broadway”…
Nåja, fortfarande kommer vi stundtals att sakna skådespelare vissa dagar då andra engagemang fortfarande måste slutföras. Detta faktum har jag nämnt tidigare och är ett medvetet val, då vi verkligen vill ha just dessa människor på vår scen i ”Jorden Vi Ärvde”.
Men visst är det komplicerat att repetera scenerna okronologiskt, d.v.s inte i den ordning som dom kommer i föreställningen. Många gånger måste jag kolla i manus; Hur var det nu? Hade dessa karaktärer mötts redan eller…?
Fördelen är att man ständigt blir uppmärksam på vad som händer och när.
Hela händelseförloppet i föreställningen utspelar sig på mindre än ett dygn i ett sommarhus, nå’n gång under juni sommaren 2016. Förutom, en karaktär, som tycks tala om dessa händelser som om dom redan hänt…
Verkar det komplicerat? Det är det inte, inte när man ser det.
90 % av föreställningen är sång, det är första gången jag sätter upp en föreställning med så mycket musik. Jag tror det blir spektakulärt. Hoppas ni ”på andra sidan havet” har möjlighet att ta er över (kanske med något av våra hotellpaket) för att se resultatet.
Det kanske kan bli mer, i framtiden…

Thomas Sundström
17 januari 2016

Vad är en yrkesmänniska?
januari 15, 2016

När det gäller musikal så är det skådespelare som sjunger och kan gestalta olika karaktärer, viljor och känslor med sin röst. Det är inte lätt, även fast många känner sig kallade att försöka.
Idag har jag, Mathias och Ylva repat med några yrkeskvinnor som i ovanstående hänseende tillhör eliten i Sverige; Åsa Bergh och Martyna Lisowska.
De har båda gjort stora roller på stora scener, vilket man kan läsa om på vår hemsida inom kort.
Men det är ändå inget som är gratis. Varje roll är en utmaning, ingen erfarenhet och begåvning tillåter några genvägar. Dessutom är det så att ju mer man kan och har gjort, ju mer inser man vad som krävs för att det ska bli riktigt, riktigt bra.
Jag känner att det verkligen har varit viktigt att vi valt vår ensemble med sådan omsorg.
”Jorden Vi Ärvde -Sommarhuset-” är en berättelse om en familj där man inte talar med varann om vad man egentligen känner och undertexter är viktiga. Det är alltså verkligen fråga om både trovärdigt skådespel och sång på en avancerad nivå.
Allt för att det ska bli underhållande, gripande och väl värt pengarna för publiken.

Thomas Sundström
15 januari 2016

Don Johanvanni
januari 13, 2016

Har idag repat med Andreas Gyllander som spelar ”Johan”, en riktig Don Juan.
Det sägs att man inte ser monstret (sitt manus) förrän man iscensätter det.
Så har vi idag sett en gestaltning av en charmerande, lögnaktig, ansvarssmitande och bekräftelsetörstande man.
Det var mig själv jag såg…
Ja, i alla fall som jag en gång var. Eller hade en del utav.
Inte så att jag vare sig då eller nu varit oemotståndlig och charmig, men däremot har jag varit rädd.
Rädd att inte duga, rädd att vara för mager, rädd att vara omanlig. I sådana fall kan man desperat söka bekräftelse i statusprylar, eller relationer.
Jag tror att jag varit en sådan rädd man i tonåren och därefter, som först efter terapi i 25 års åldern blev mindre rädd och därmed mindre svikande.
Andreas gör porträttet av ”Johan” med kraft och ömsinthet. Bara ”Johan” kunde förstå att kärleken inte finns där han så själviskt söker den. Kan man sätta sina påhittade gestalter i terapi?

Thomas Sundström
13 januari 2016

På gemensam resa, men på olika håll
januari 12, 2016

Fjärde repdagen. Ensemblen far kors och tvärs genom riket, då flera håller på att avsluta engagemang på teatrar på olika håll. Detta ställer höga krav på koncentration och starka nerver hos alla inblandade…. Så här skrev Vilhelm ( Blomgren ) på fb imorse;
”Skulle flyga Bromma – Malmö idag. Piloten som hade planet körde fel och hamnade på Arlanda. Fast vi var på Bromma. Förvirring uppstod. Vi fick åka till Göteborg istället? Okej sa vi. Nu åker vi buss från Göteborg till Malmö. Fast jag ska till Helsingborg. Återigen uppstår förvirring. Typiskt.”
… och Maria ( Lindström) i kommentaren;
”Då kanske vi kommer fram samtidigt!”.

Så är det, Vilhelm och Maria på Helsingborg stadsteater, Andreas spelar i Örebro, Martyna repar i Jönköping, Mathias undervisar i Piteå, Kerstin på väg till Gotland, Åsa i Stockholm men lite förkylningskrasslig och Lennart Bäck repar själv i Visby med benäget bistånd av den gamla ringräven Anders Alm.
Men var inte orolig; Det är en fantastisk ensemble! Dom är värda varje uppoffring i repschemat.
Men jag längtar tills nästa vecka då vi alla samlas på Länsteatern.

Thomas Sundström
12 januari 2016

Sommarhuset
januari 11, 2016

I morgon början andra repveckan på vår stora musikalsatsning ”Jorden Vi Ärvde”.
Även denna vecka är repetitionerna i Stockholm, eftersom det är lättast att samla ensemblen där, plus att vi river och bygger om  teaterkyrkan på Bredgatan.
Tänkte berätta lite om arbetets gång och vedermödor här, för den som är intresserad. Samtidigt presentera dom som jobbar i projektet, lite efterhand.

Berättelsen ”Sommarhuset” som alltså i sin musikalversion fått övertiteln ”Jorden Vi Ärvde” skrev jag för 15 år sedan. En enaktare att framföras av de tvåor jag undervisade i teater på Balettakademien i Stockholm. Idén att göra det till en musikal väcktes via mitt samarbete med Mathias Lundqvist, som bland annat resulterat i flera översättningar och bearbetningar ( ”Side Show”, ”Wild Party”, bl.a) samt vår egna ”Nio Små Nunnor”.
Mathias är känd för gotlänningarna genom sin mycket omtyckta musik till ”Svenskbyborna” som gick på länsteatern våren 2014.

Vår reptid är ganska kort och jag har återigen turen att kunna ha en regiassistent som avlastar och gör detaljerade repscheman. På hösten produktion ”Kvinnan i Svart” fyllde Alexander Moberg förtjänstfullt denna post och nu görs det arbetet av Ylva Nordin.

Går det bra, kommer denna föreställning ha många hjältar vilka jag kommer att presentera under kommande dagar och veckor.

Går det dåligt är det mitt fel.

Jag älskar mitt jobb! Vi hörs…

Thomas Sundström
11 januari 2016