Author Archive

Vad är en yrkesmänniska?
januari 15, 2016

När det gäller musikal så är det skådespelare som sjunger och kan gestalta olika karaktärer, viljor och känslor med sin röst. Det är inte lätt, även fast många känner sig kallade att försöka.
Idag har jag, Mathias och Ylva repat med några yrkeskvinnor som i ovanstående hänseende tillhör eliten i Sverige; Åsa Bergh och Martyna Lisowska.
De har båda gjort stora roller på stora scener, vilket man kan läsa om på vår hemsida inom kort.
Men det är ändå inget som är gratis. Varje roll är en utmaning, ingen erfarenhet och begåvning tillåter några genvägar. Dessutom är det så att ju mer man kan och har gjort, ju mer inser man vad som krävs för att det ska bli riktigt, riktigt bra.
Jag känner att det verkligen har varit viktigt att vi valt vår ensemble med sådan omsorg.
”Jorden Vi Ärvde -Sommarhuset-” är en berättelse om en familj där man inte talar med varann om vad man egentligen känner och undertexter är viktiga. Det är alltså verkligen fråga om både trovärdigt skådespel och sång på en avancerad nivå.
Allt för att det ska bli underhållande, gripande och väl värt pengarna för publiken.

Thomas Sundström
15 januari 2016

Don Johanvanni
januari 13, 2016

Har idag repat med Andreas Gyllander som spelar ”Johan”, en riktig Don Juan.
Det sägs att man inte ser monstret (sitt manus) förrän man iscensätter det.
Så har vi idag sett en gestaltning av en charmerande, lögnaktig, ansvarssmitande och bekräftelsetörstande man.
Det var mig själv jag såg…
Ja, i alla fall som jag en gång var. Eller hade en del utav.
Inte så att jag vare sig då eller nu varit oemotståndlig och charmig, men däremot har jag varit rädd.
Rädd att inte duga, rädd att vara för mager, rädd att vara omanlig. I sådana fall kan man desperat söka bekräftelse i statusprylar, eller relationer.
Jag tror att jag varit en sådan rädd man i tonåren och därefter, som först efter terapi i 25 års åldern blev mindre rädd och därmed mindre svikande.
Andreas gör porträttet av ”Johan” med kraft och ömsinthet. Bara ”Johan” kunde förstå att kärleken inte finns där han så själviskt söker den. Kan man sätta sina påhittade gestalter i terapi?

Thomas Sundström
13 januari 2016

På gemensam resa, men på olika håll
januari 12, 2016

Fjärde repdagen. Ensemblen far kors och tvärs genom riket, då flera håller på att avsluta engagemang på teatrar på olika håll. Detta ställer höga krav på koncentration och starka nerver hos alla inblandade…. Så här skrev Vilhelm ( Blomgren ) på fb imorse;
”Skulle flyga Bromma – Malmö idag. Piloten som hade planet körde fel och hamnade på Arlanda. Fast vi var på Bromma. Förvirring uppstod. Vi fick åka till Göteborg istället? Okej sa vi. Nu åker vi buss från Göteborg till Malmö. Fast jag ska till Helsingborg. Återigen uppstår förvirring. Typiskt.”
… och Maria ( Lindström) i kommentaren;
”Då kanske vi kommer fram samtidigt!”.

Så är det, Vilhelm och Maria på Helsingborg stadsteater, Andreas spelar i Örebro, Martyna repar i Jönköping, Mathias undervisar i Piteå, Kerstin på väg till Gotland, Åsa i Stockholm men lite förkylningskrasslig och Lennart Bäck repar själv i Visby med benäget bistånd av den gamla ringräven Anders Alm.
Men var inte orolig; Det är en fantastisk ensemble! Dom är värda varje uppoffring i repschemat.
Men jag längtar tills nästa vecka då vi alla samlas på Länsteatern.

Thomas Sundström
12 januari 2016

Sommarhuset
januari 11, 2016

I morgon början andra repveckan på vår stora musikalsatsning ”Jorden Vi Ärvde”.
Även denna vecka är repetitionerna i Stockholm, eftersom det är lättast att samla ensemblen där, plus att vi river och bygger om  teaterkyrkan på Bredgatan.
Tänkte berätta lite om arbetets gång och vedermödor här, för den som är intresserad. Samtidigt presentera dom som jobbar i projektet, lite efterhand.

Berättelsen ”Sommarhuset” som alltså i sin musikalversion fått övertiteln ”Jorden Vi Ärvde” skrev jag för 15 år sedan. En enaktare att framföras av de tvåor jag undervisade i teater på Balettakademien i Stockholm. Idén att göra det till en musikal väcktes via mitt samarbete med Mathias Lundqvist, som bland annat resulterat i flera översättningar och bearbetningar ( ”Side Show”, ”Wild Party”, bl.a) samt vår egna ”Nio Små Nunnor”.
Mathias är känd för gotlänningarna genom sin mycket omtyckta musik till ”Svenskbyborna” som gick på länsteatern våren 2014.

Vår reptid är ganska kort och jag har återigen turen att kunna ha en regiassistent som avlastar och gör detaljerade repscheman. På hösten produktion ”Kvinnan i Svart” fyllde Alexander Moberg förtjänstfullt denna post och nu görs det arbetet av Ylva Nordin.

Går det bra, kommer denna föreställning ha många hjältar vilka jag kommer att presentera under kommande dagar och veckor.

Går det dåligt är det mitt fel.

Jag älskar mitt jobb! Vi hörs…

Thomas Sundström
11 januari 2016

Från Stratford till Visby!
augusti 27, 2015

Varje spelår har ett tema. Ett tema som fungerar som inspiration och avspark för en viktig fråga för Länsteatern på Gotland. Så har vi haft ”Publikens År”, ” En Teater – Många scener”, ”Gräv där du står – och släpp hela världen in” och förra året ”Vi reser oss igen, dom som kommer tillbaka”.

Det kommande spelåret hösten 2015-våren 2016 är en mycket viktig avsiktsförklaring och kurs för framtiden;

”Teaterns Magi, hänger på Mångfalden”.

En avspark för året var mötet med Royal Shakespeare Company och deras uppsättning av ”Othello”. Vem representeras på scenen? ….och vem är ”den andre”?

 

 

Smygpremiär med prinsessan Isabella
mars 27, 2012

Det var en gång… en smygpremiär på Länsteaterns föreställning ”Från Bröderna Grimm till Walt Disney” på Trossen/Kabyssen i Gråbo. Intäkterna för föreställningen (27/3) gick oavkortat till Världens barn och föreställningen var inköpt av Magnus Klintström till finaste brorsbarnet Isabella. Glass, fruktkorg och andra överraskningar gjorde just denna premiär speciell och alldeles, alldeles underbar…
Nu väntar ivriga 4-6 åringar från Öja till Lärbro på att föreställningen ska komma ut till dem.

Publiken är min egentliga arbetsgivare…
februari 25, 2012

Premiär om 5 timmar. Som alltid känner man oro över saker man inte riktigt rår över; krånglande teknik, häftigt oväder, insjuknande skådisar… Inget av detta har visserligen hänt, men oron finns alltid där. Lennart har haft känningar av ryggskott på de senaste repen, Evert har haft en segdragen förkylningsheshet, Tove har ont i fötterna (efter att springa maratonlopp i trappor med 12 centimeter höga klackar).
Samtidigt vet jag att det är andra saker som kommer att avgöra publikens mottagande.
Vår pjäs, våra val hur vi gör pjäsen, skådespelarnas begåvning och de beslut jag tvingat på dem.
Det är dessa saker som avgör. Men där är jag inte så orolig.
Två saker har varit mina viktigaste beslut;
1. Val av pjäs.
2. Val av medarbetare.

Publiken är min egentliga arbetsgivare.
Jag ska inte BARA underhålla dom och ge dom precis vad dom vill ha, men om jag kan uppnå detta så är jag mycket lycklig. Länsteaterns satsning på en komedi i det större formatet är en del av det teaterutbud som vi vill bjuda på, med många olika smaker.
Smalare pjäser kommer att följa på bredare satsningar, så tolkar jag mitt uppdrag.
Det som är gemensamt mål för våra produktioner är inte sorten, utan kvalitén.
Det vi gör ska vara bra.
Det har publiken betalt för.

Premiär om…drygt 5 timmar.
Jag tänkte återkomma när den är över.

/PAUS/

Dagen efter.
Allt gick bra.
Nu återstår 41föreställningar.
Idag börjar jag arbeta på allvar med ”Dancing On The Ringmur” (Låt oss hoppas den står kvar!)

Thomas

Det är lite som när man lekte i sanden…
februari 23, 2012

Idag är det genrep. ”General repetition”, dagen innan premiären.
Alla tusentals beslut som tagits, gemensamma val och individuella val är på plats.
Nu utrymme för impulser; möten på scenen – med medspelare- , möten från scenen -med publik-.
Alla har bidragit till det vi nu står i beredskap att visa upp. Men ansvaret för att alla val är rätt vilar på mig. Det är en förmån att få vara regissör. Ett jättelikt vitt papper och en gigantisk färglåda.
Det är lite som när man lekte i sanden.
En gång hade jag en tom Lorangaflaska på en undanskymd badstrand i Fröjel.
Jag fyllde den med sand och gjorde mönster med den när innehållet rann ut.
Runt, runt i bestämda mönster. Höll nog på en hel timme…kanske var det en kvart.
Eller också håller jag fortfarande på.
´…Det är en förmån att få vara regissör.

Thomas

Människor skrattar där man inte tänkt sig…
februari 17, 2012

Genomdrag av NÄSTAN hela pjäsen för provpublik. Vi skulle kunnat köra hela men vill inte avslöja den vansinniga sista akten. Hur som helst var det roligt med publik, men också svårt!
Människor skrattar där man inte tänkt sig (Tänk att man -jag- aldrig lär sig).
Vi hade vår nyaste medarbetare på plats Emma Liljeqvist, musikalartist och maskör. Emma hjälper oss med sminket och det blir verkligen pricken över i. I natt, som alla nätter den senaste veckan jobbar tekniken till småtimmarna med dekor och rekvisita. Ulf, Mari, Kent, Janne och inte minst Jesper gör ett OTROLIGT jobb, det blir mycket vackert. När dekoren svänger runt känns det…teatermagi.
Själv har jag köpt broddar till kängorna. Jag lovade mig själv som ung att när det hände skulle jag skjuta mig. Nåja…man säger så mycket dumt.
Nu regisserar jag ”Rampfeber” istället, det är nästan som att skjuta sig fast mycket roligare.
Och sen får man ju höra snacket efteråt.

Thomas

Vi har inte rampfeber, däremot feber…
februari 9, 2012

Blogg V

Vi har inte rampfeber, däremot feber…
Två sjuka idag.
Vi är en liten grupp på en flotte i ett brusande hav. Ett försök att korsa en ocean fast resurserna är små. Vi borde kanske varit fler. Vi borde kanske haft längre rep.tid. Vi borde kanske haft ”understudys” (inhoppare för sjuka). Vi borde kanske ha blivit vid vår läst.
Ånej!!!
Vi lever.
Vi arbetar.
Vi kommer till premiär, den 24!
Jag tror att INGEN bör missa denna föreställning.

Gotland är inte hela världen.)
Men hela världen är i Gotland.

Igår publikrepetition, mycket roligt med människor som skrattar och kommenterar glatt.
Hurra för publiken!(som bokar på biljetter i allt snabbare takt)
Hurra för scenarbetarna! (som arbetar med att få scenen färdig på nätterna)
Hurra för ensemblen! (som inte låter sig nedslås av lite…feber)

Thomas