Author Archive

Carmina
april 21, 2016

IMG_0897

Carmina
april 21, 2016

Nu är allt riktat, repat o klart för genrep. Hinner sitta och skriva ( annat ) manus i två timmar. Hurra!!

Carmina
april 20, 2016
Tankar angående Carmina Burana 2.0
mars 31, 2016

CARMINA BURANA 2.0

Varje uppsättning väljs av sin samtid.

Olika falla ödets lotter. Var vi föds, när vi föds och under vilka förutsättningar vi tvingas leva drabbar oss blint. Visst kan vi göra något av den del av verkligheten där vi av egen kraft kan skydda oss och våra närmaste, men förutsättningarna härtill skiftar med de vågor av lycka och olycka som sveper evigt runt vår planet.
”O Fortuna likasom månen med dess växlande faser växer du eller avtar du ständigt”…
I vår tid sveper Fortunas mantel över oss med oförändrad kraft och skiftande rättvisa, vissa sitter tryggt i egen stuga och vissa tvingas ut på villande hav.
Vem sitter i värmen och vem dväljs i kylan?
När vänder lyckan och tvingar vågorna åt andra håll, när måste Karl-Oskar och Kristina själva fly, igen?

Konst kan spegla olika saker, ja samma konstverk kan ges olika betydelser beroende på tid och sammanhang. Vi har valt temat ett folk på flykt för vår uppsättning av Carmina Burana.
Denna tanke har själv presenterat sig i vår omedelbara samtid, givit oss material och inspiration.
Vi hoppas att den finner sin slutliga form i publikens tanke och känsla.

Ett folk på flykt är inte bara flyktingar. Vi definierar oss inte bara i vår olycka, utan framför allt i våra drömmar, vår längtan och vår lust till det liv vi valt.
Även om Carmina Burana 2.0 inleds (och avslutas) med en stoisk resignation inför det obevekliga ödet, så finns däremellan en värld av glädje, skämt och burleskerier.
En våt afton på krogen, en rosa dröm på Eros moln och en sjungande stekt svan…
Livet är mer än olyckan som drabbar oss.
Det är därför livet överlever.
Det är därför vi fortfarande finns.
Tillsammans.

Thomas Sundström
Regissör

Carmina Burana 2.0 är ännu ett samarbete mellan GotlandsMusiken och Länsteatern. Konserten spelas på Wisby Strand 16 april. Länsteatern bistår GotlandsMusiken med regi och ljussättning i produktionen. Läs mer information om föreställningen på: www.gotlandsmusiken.se

Försent att ångra sig
februari 25, 2016

Ikväll är det genrep. Imorgon premiär.
Ett slags avsked har börjat. Tiden för rollanalyser, arbete med gemensamma och individuella val närmar sig sitt slut. I alla fall för oss utanför det sceniska utförandet av musikalen ”Jorden vi ärvde”.
Nu kommer pjäsen att ägas av sina skådespelare, musiker och tekniker.
Vi andra; regi, kostym och mask lämnar arbetet. Visst är vi kvar som stöttande, servande och kontinuitetsskapande men ändå lämnar vi…
Man märker på skådespelarna att dom allt mindre söker min bekräftelse utan litar till vårt tidigare arbete och deras egen upplevelse av vad som händer på scenen. Det är som det ska vara.
Men visst gör det ont.
När musikaler till slut bryter sig loss…
…varför skulle annars premiärer vänta så.

Man kan naturligtvis vara nervös ändå. Tro mig. Jag är vansinnigt nervös.
En gång under min korta tid som skådespelare arbetade jag i samma uppsättning som Martin Ljung. Jag hade en mycket liten roll. På premiären var jag också… vansinnigt nervös.
Martin smög sig fram till mig i kulissen, precis innan min entré och viskade illmarigt i mitt öra;
– Nu är det försent att ångra sig.

Välkommen till vår musikal. En urpremiär som kostat blod och tårar.
Ja, nu är det försent att ångra sig.

Thomas Sundström
Visby, 2016-02-25

Spänningen stiger
februari 1, 2016

Nu är alla på plats igen, efter Martynas Smålandsturné.
Små, ibland mindre små, förändringar förs in i vårt manus. Ett så kallat ”vocal score”.
Jag läste i en bok om musikaler att ”musical writing is re-writing” och det stämmer.
Ensemblen är i topptrim och (scen-) bygget fortskrider. Biljettförsäljningen börjar röra på sig på allvar och spänningen stiger.
Fågel eller fisk. Succé eller platt fall…
Ingen vet.
Alla hoppas.

Thomas Sundström
Visby, 2016-02-01

Hjärnan i hårdträning
januari 21, 2016

Första repveckan på Gotland drar mot sitt slut. Vi började på söndag så vi slutar idag.
Eller förresten…”slutar” gör ensemblen inte. 160 sidor noter och text skall absorberas i deras hjärnor och kroppar då vi snart går mot manussläpp, d.v.s. repar på golvet utan texten i handen.
Det här med att lära sig utantill fascinerar ofta människor utanför scenarbetets värld.
Mängden text, och i detta fall, melodier och stämmor ter sig oöverstiglig för den oinvigde.
Sanningen är, att det är som med armhävningar … ju mer text man lär sig ju mer tränas hjärnans memoreringsförmåga.  Hippocantus amygdala (en del av hjärnans minnesbank) växer, bokstavligen talat, har det sagts mig. Denna del kommer alltså att få sig ett rejält träningspass hos vår spännande ensemble; Åsa, Martyna, Maria, Kerstin, Andreas, Vilhelm och Lennart.

Samtidigt arbetas det för fullt på scenen. Nya balkonger, trappor och vida horisonter byggs, bl.a med restvirket från rivningen av scenografin från ”Kvinnan i Svart”.
Mari (Ljungström) har skapat en skog, vars svarta siluetter tittar tyst på musikalens karaktärer  som försöker få rätsida på sina liv mellan skratt och gråt.
Men mot horisonten tänder Ulf ( Grönhagen ) ljuset.
Högst uppe i teaterkyrkan sitter med telefonen i handen Lisbeth ( Pettersson ) och sprider budskapet;
Vi har en fantastisk föreställning på gång.
Kom.

Thomas Sundström
21 januari 2016

Välkommen till Broadway
januari 17, 2016

Nu börjar repetitionerna på Gotland och hela ensemblen samlas äntligen i teaterkyrkan på Bredgatan, vårt eget ”Broadway”…
Nåja, fortfarande kommer vi stundtals att sakna skådespelare vissa dagar då andra engagemang fortfarande måste slutföras. Detta faktum har jag nämnt tidigare och är ett medvetet val, då vi verkligen vill ha just dessa människor på vår scen i ”Jorden Vi Ärvde”.
Men visst är det komplicerat att repetera scenerna okronologiskt, d.v.s inte i den ordning som dom kommer i föreställningen. Många gånger måste jag kolla i manus; Hur var det nu? Hade dessa karaktärer mötts redan eller…?
Fördelen är att man ständigt blir uppmärksam på vad som händer och när.
Hela händelseförloppet i föreställningen utspelar sig på mindre än ett dygn i ett sommarhus, nå’n gång under juni sommaren 2016. Förutom, en karaktär, som tycks tala om dessa händelser som om dom redan hänt…
Verkar det komplicerat? Det är det inte, inte när man ser det.
90 % av föreställningen är sång, det är första gången jag sätter upp en föreställning med så mycket musik. Jag tror det blir spektakulärt. Hoppas ni ”på andra sidan havet” har möjlighet att ta er över (kanske med något av våra hotellpaket) för att se resultatet.
Det kanske kan bli mer, i framtiden…

Thomas Sundström
17 januari 2016