Så var då ännu en produktion i mitt 50-åriga liv snart över. Det har varit en spännande resa. Nya bekantskaper, nygamla bekantskaper och fulla salonger nästan jämnt. ALLT ELLER INGET har i skrivande stund 4 shower kvar -  sen är det definitivt slut. Vi kommer att riva och ensemblen splittras för nya insatser.

Snart är det semester och det ska bli väldigt skönt. Länsteatern återkommer i höst med ny chef och ny pjäs. Jag är ingen nostalgiker. Lika kul som det är med premiärer lika skönt är det när det är över med en produktion. Denna har dock varit ovanligt rolig att göra. Alla har verkligen gjort ett helgjutet, professionellt och starkt jobb. Publiken har varit fantastisk.  Stämningen i gänget har varit kul, varm och generös. Men Horse lämnar scenen den 5 maj för gott.  På fredag spelar jag, Janne och Andreas tillsammans med Kenneth, Rolle, Johnny, Rune och Tommy på Munken. Möt gärna upp då! Tack för den här gången kära publik och kollegor. Slutet gott allting gott. Slutar med ett citat från The Beatles

”And in the end

The love you take

is equal to the love you make”

Lennart “Horse” Bäck

Sitter och tänker över kvällens gig av Allt eller Inget, klockan är 23.30. Ikväll var det 5:e föreställningen, nu börjar vi ha kul, det börjar svänga om allihop. Det är som när ett band har lärt sig en låt och vågar jamma och släpa loss, dock utan att förstöra låtens struktur. Just så känns det just nu.
Publiken har hittills varit underbar och vi är ett härligt gäng både på och utanför scenen. Bra skådisar, sångare, tekniker, musiker, administration och Lisbeth förstås, vår producent. Ni skulle se hur killarna och tjejerna i det tekniska crewet vad dom sliter för att allt ska funka.

Kort sagt, det känns jä—t kul just nu. Hoppas vi kan fortsätta såhär.

Eran ”CrazyHorse” Bäck

Yes, yes nu börjar cirkushästarna vakna, har alltid gillat den där känslan, när man är påväg ut ur en lång repetitionsperiod och närmar sig premiär.

Det är nu lusten infinner sig, lusten till att stå på scen. Och man minns i sitt 50-åriga töcken varför man en gång i tiden började med det här jobbet. Premiärveckan på en teater är det närmaste teateryrket kommer ett visst begrepp, och det begreppet är Rock ‘n’ Roll.
Adrenalin visst, glädje ja, lättnad allright. One, two, three nu kör vi!

Avslutar med ett citat som ingick i en sång jag sjöng mycket, mycket på 80- och 90-talen.
”It’s been a long time since I rock ‘n’ rolled.”

Hej då och vi SES SNART!

Yes, blev friskförklarad av doktorn. Nu är jag med igen. Härligt att träffa ensemblen, härligt att kunna repa igen. Nu kör vi mot premiär. Vi har en tuff vecka framför oss med rep, rep och genomkörare. Jag har mycket att ta igen. Avslutar denna lilla fundering med ett passande citat av B. Dylan.

”You walk into the room with a pencil in your hand. You see somebody naked and you say who is that man. And you know something is happening in here but you don’t know what it is. Do you Mr. Jones?

Lennart Bäck

Har varit sjuk en längre tid (lunginflammation) därav min tystnad. Men nu börjar jag tillfriskna och längtar efter att börja repetera igen. I omgångar har jag varit borta totalt 10 dagar från produktionen, men nu verkar det som jag kan komma tillbaka. Läkarbesök på tisdag – sen på’t igen. Hoppas jag kan repa fullt ut sen. Det har varit en otursförföljd repperiod för min del med feber, trötthet, lunginflammation etc, men nu börjar jag bli mig själv igen. Så väl mött. Och som det där stora rockbandet sa: The story remains the same.

Lennart Bäck

Foto: Markus Fredén

Vi har nu flyttat ut till spelplatsen där vi repar dans, scener och musik. Det byggs, sys, planeras, skruvas, kopplas ljusteknik och P-A system. Alltså en föreställning växer långsamt fram! Vår, d.v.s. Länsteatern Gotland och GotlandsMusikens i samarbete med Gotlands MusikalKompani och ABF,  föreställning av The Full Monty! Vi är nu mitt i rep-perioden och närmar oss den punkt där man bara är hemma och vänder. Psyket, tanken andas och lever föreställningen. En ganska jobbig process som jag varit utsatt för i 29 år nu. Man vänder, vrider, repar och ifrågasätter sig själv och andra. Och på något konstigt sceniskt, kemistiskt vis står man där en dag med en färdig föreställning som bara väntar på en sak för att kunna andas och leva. Er kära vänner och läsare av detta d.v.s publiken är det som gör något värt överhuvudtaget för oss på teatern.  Snart är vi där. Är ni?

Lennart

Den vanligaste frågan man får när man snackar med folk om skådespeleri är ”- är det inte svårt att lära sig allt utantill?”.

Men tro mig det är den lättaste biten. Att tränga in i och göra rollen till sin är en process som man aldrig blir klar med…inte ens till den sista föreställningen. Detta att förvandla en samling ord i ett manus är något så svårt att det är svårt att förklara. För det finns aldrig bara ett val. Det finns oändliga val. Det gäller bara att välja en tolkning som passar en själv, föreställningen och regissören. Och det är detta vi just nu arbetar med på teatern.

”Horse” heter min figur. En man full av komplexiteter och motsättningar. Å ena sidan säkerheten själv. En riktig machoman. Å andra sidan under ytan en liten människa full av livets alla tillkortakommanden med allt vad det innebär. I det verkliga livet spelar vi alla alltid roller från dag till dag till dess vi dör; i skolan, på arbetet, i hemmet, i relationen till andra människor. Så att på scen gestala ett liv är alltid ett jobb som tar tid. Ibland lyckas vi. Vi når fram! Ibland inte.. Hoppas det går vägen i den här musikalen… som vi snart ska börja spela.

Hälsningar Lennart Bäck