Försent att ångra sig

Ikväll är det genrep. Imorgon premiär.
Ett slags avsked har börjat. Tiden för rollanalyser, arbete med gemensamma och individuella val närmar sig sitt slut. I alla fall för oss utanför det sceniska utförandet av musikalen ”Jorden vi ärvde”.
Nu kommer pjäsen att ägas av sina skådespelare, musiker och tekniker.
Vi andra; regi, kostym och mask lämnar arbetet. Visst är vi kvar som stöttande, servande och kontinuitetsskapande men ändå lämnar vi…
Man märker på skådespelarna att dom allt mindre söker min bekräftelse utan litar till vårt tidigare arbete och deras egen upplevelse av vad som händer på scenen. Det är som det ska vara.
Men visst gör det ont.
När musikaler till slut bryter sig loss…
…varför skulle annars premiärer vänta så.

Man kan naturligtvis vara nervös ändå. Tro mig. Jag är vansinnigt nervös.
En gång under min korta tid som skådespelare arbetade jag i samma uppsättning som Martin Ljung. Jag hade en mycket liten roll. På premiären var jag också… vansinnigt nervös.
Martin smög sig fram till mig i kulissen, precis innan min entré och viskade illmarigt i mitt öra;
– Nu är det försent att ångra sig.

Välkommen till vår musikal. En urpremiär som kostat blod och tårar.
Ja, nu är det försent att ångra sig.

Thomas Sundström
Visby, 2016-02-25