Hjärnan i hårdträning

Första repveckan på Gotland drar mot sitt slut. Vi började på söndag så vi slutar idag.
Eller förresten..."slutar" gör ensemblen inte. 160 sidor noter och text skall absorberas i deras hjärnor och kroppar då vi snart går mot manussläpp, d.v.s. repar på golvet utan texten i handen.
Det här med att lära sig utantill fascinerar ofta människor utanför scenarbetets värld.
Mängden text, och i detta fall, melodier och stämmor ter sig oöverstiglig för den oinvigde.
Sanningen är, att det är som med armhävningar ... ju mer text man lär sig ju mer tränas hjärnans memoreringsförmåga.  Hippocantus amygdala (en del av hjärnans minnesbank) växer, bokstavligen talat, har det sagts mig. Denna del kommer alltså att få sig ett rejält träningspass hos vår spännande ensemble; Åsa, Martyna, Maria, Kerstin, Andreas, Vilhelm och Lennart.

Samtidigt arbetas det för fullt på scenen. Nya balkonger, trappor och vida horisonter byggs, bl.a med restvirket från rivningen av scenografin från "Kvinnan i Svart".
Mari (Ljungström) har skapat en skog, vars svarta siluetter tittar tyst på musikalens karaktärer  som försöker få rätsida på sina liv mellan skratt och gråt.
Men mot horisonten tänder Ulf ( Grönhagen ) ljuset.
Högst uppe i teaterkyrkan sitter med telefonen i handen Lisbeth ( Pettersson ) och sprider budskapet;
Vi har en fantastisk föreställning på gång.
Kom.

Thomas Sundström
21 januari 2016