Blogg IV
Lena Bogegård kom hem från regikursen i Göteborg. Vi var fulltaliga för första gången
och se, karusellen började så sakta röra sig!
Det är märkligt med teater, som skapas av skådespelare, scenografi och rekvisita, som för första gången börjar röra sig i takt. Man får en känsla av att allt är möjligt.
Det återstår förstås mycket, inte minst av De Stora Komediernas K2-topp; Akt II i ”Rampfeber” sidan 115-169, men ändå. Lena kom hem. Alla försökte verkligen hitta möjligheter och lösningar, minnas scenerier och svårtolkade regianvisningar, följande hoppande repliker i ett svårläst och ibland felstavat manus. Det sistnämnda faller helt på undertecknads ansvar, som förutom tillfällig enögdhet också är ordblind.
Ni borde verkligen se den här föreställningen.
