Mod eller dårskap?

Jaja, jag vet att det är flera föreställningar kvar men jag vill ändå pröva på att göra en liten summering om det är ok?

Spelperioden börjar närma sig slutet och det har varit en rätt fantastiskt resa vi varit ute på, kollegorna och jag.
En så stor satsning som det ändå varit med gotländska mått mätt.
4 ’institutioner’ som gått in med kapital och/eller kunnande för att göra det möjligt.
Länsteatern med hela sin enormt skickliga personal, skådespelare och ekonomiska satsning. Länsmusiken med ekonomi och fantastiska musiker. ABF med framförallt ekonomi men även fotarbete och Musikalkompaniet med alla sina positiva, talangfulla och driftiga ungdomar med regissören Sofia i spetsen. Utöver detta handplockade man också några skådespelare utifrån in i produktionen.
Skulle det verkligen funka? Hade man tagit sig vatten över huvudet?
Mod eller dårskap?

Det kunde ju verkligen ha gått åt pipan med alla stora ambitioner:
Så mycket teknisk och konstnärlig personal, ett 6-mannaband och denna jätteensemble som behövs för att göra föreställningen rättvisa. Över 40 föreställningar med 300 sittplatser som helst ska fyllas varje gång för att det ska gå runt. En NY spellokal som folk ska lära sig hitta till. Man plockar dessutom in en av de namnkunnigaste scenografer vi har, Sören Brunes för att bygga scenrummet i den imponerande fabrikslokalen som i sig själv andas så mycket av pjäsens historia! Och vilket bygge han skapade den gode Sören! Naturligtvis med hjälp av en massa begåvade snickare och teknisk personal.

Nu med bara några föreställningar kvar kan man redan börja summera satsningen som en ren succé!
Recensenterna hurrade! Publiken har verkligen strömmat till. Djungeltrumman gjorde sig hörd och vi har både fått dit folk som brukar gå på teater och folk som nästan aldrig tar sig till spellokalerna. Rör man sig ute på gator och torg kommer folk fram och tackar för föreställningen och pratar en stund om det som VI en gång tände på. Historien!
Berättelsen om dessa arbetslösa, desillusionerade människor som bestämmer sig för att göra något för att förändra sin ekonomiska situation, sin livssituation och på sin knyckiga, sargade resa faktiskt hittar eller återupptäcker sig själva. Sen att det råkar bli en chippendalesliknande stripp som blir triggern må vara hänt, men de gör det!
Och allt förändras…

Jag är stolt och glad att jag fick vara en del av detta goda projekt. En musikal med både en bra historia OCH bra musik! Jag tycker väl inte att det kryllar av musikaler som fyller båda de kriterierna. Och att dessutom fått arbeta med så många positiva människor som jobbat så hårt för att det ska bli verklighet!

What can I say?

Tack och
All we need is love!
Andreas