Harald i rätt ljus

Nja, riktigt så är det väl inte, men detta är iallafall sista fredagsbloggen som berättar om vad som händer under repetitionerna. Och det är helt enkelt för att nästa fredag har vi  P R E M I Ä R !!!  Jösses, vad tiden går fort. Och så mycket vi har varit med om under den här resan… Lunginflammation, ljushaveri, mängder av olika repetitionslokaler, försvunnen rekvisita, traumatiska kostymprovningar… Men allt detta har löst sig nu. Vi är friska, har ett underbart ljus, har enbart Flex-huset som lokal, den försvunna rekvisitan är återfunnen och vi har vant oss vid de traumatiska klädesplaggen…

Vi har nu fått köra lite grann för publik också. Igår hade vi ett genomdrag tillsammans med hela Musikalkompaniet. De ungdomar som inte var med i just det genomdraget satt och tittade. De spelar med oss i fyra lag om vardera 10 personer… Just nu är det premiärlaget som trimmas! Vi hade också en fotograf som var på plats igår och fotograferade hela föreställningen. Ska bli jättekul att se de bilderna!

Allting går bra nu. Vi hittar hela tiden på nya saker och vinklar, vi börjar få upp ett tempo samt ett skönt samspel mellan de olika karaktärerna. Att allt flyter på så bra är tack vare alla inblandade, även de som inte syns på scen; vår regissör, producent, scenograf, ljus- och ljudtekniker, kostymörer, rekvisitörer och våra underbara scentekniker som är med oss i mörkret bakom scenen hela tiden och håller ordning på oss. Utan er hade det aldrig gått att få ihop denna föreställning. Har jag glömt någon nu så är det bara för att jag är trött i huvudet efter en intensiv repperiod… För säkerhets skull tackar jag därför alla sköna människor som är inblandade! Tack allihopa!

Maten står nu och puttrar på spisen… Det blir både middag ikväll samt lunchlåda till morgondagens repetition! Jajamänsan, nu kör vi så det ryker, även under helgen!

Nu går vi mot premiär!!!
Köp biljetter ni som ännu inte gjort det!
Hoppas vi ses på fredag!

Måtte alla kardborrars och tryckknappars skyddshelgon välsigna vår föreställning!

Eder Harald Nilsson (Markus Fredén)

Om 14 dagar är det premiär på ALLT ELLER INGET.  Omräknat blir det 335 timmar och då känns det lite lugnare eller 20100 minuter. Och i sekunder blir det… Fast oavsett räknesätt är den totala tiden densamma och snart är det dags.  En fabrikslokal ska då få nytt liv, ny musik i väggarna, fullt med bilar på parkeringen och massor med folk på läktaren. Det är en häftig känsla att vara med i denna förvandling och det känns som om FLEX-huset trivs med att få gästas av sång, musik och dans. Kan mycket väl tänka mig att fortsätta jobba i dessa lokaler – så är jag inte tillbaka på teatern efter spelperiodens är det troligen fortfarande tänt i något av kontorsrummen i fabriken och kaffet nybryggt… Men vänta inte till dess med att komma förbi. Har du bokat biljett till musikalen? Det börjar bli hög tid.

Lisbeth

Har varit sjuk en längre tid (lunginflammation) därav min tystnad. Men nu börjar jag tillfriskna och längtar efter att börja repetera igen. I omgångar har jag varit borta totalt 10 dagar från produktionen, men nu verkar det som jag kan komma tillbaka. Läkarbesök på tisdag – sen på’t igen. Hoppas jag kan repa fullt ut sen. Det har varit en otursförföljd repperiod för min del med feber, trötthet, lunginflammation etc, men nu börjar jag bli mig själv igen. Så väl mött. Och som det där stora rockbandet sa: The story remains the same.

Lennart Bäck

Nu börjar det verkligen hända grejer här. Det är mindre än två veckor kvar nu. Och den här veckan har vi fått testa en massa kläder och scenografier, och stripp saker. Hi hi.

Det ska bli kul att komma tillbaka nu på måndag också, för under helgen så byggs, målas, lagas och sätts ljus. så det ska bli spännande att se.

Jag ska spendera det mesta av den här helgen till att hitta lite låtar och texter som jag tycker passar mig bra, och skriva ett nytt cv och plugga lite. Ty jag skall söka till lite skolor nu under våren. Så nu har jag inte tid att prata med er längre. Nej nej inga men jag måste sluta nu. Farväl.

Drastisk förändring

Nu börjar det hända saker. Ljussättning, rekvisita, kostym, smink och peruker börjar dyka upp och ge ännu mer stämning och detaljer.

Dessutom har två månaders dansträning gett resultat…

Önskar alla en skön helg!
I morgon är det Melodifestival!

Hälsningar
Markus ”Harald” Fredén

Oj oj oj! Nu börjar det närma sig här. Bara tre veckor kvar och en hel del kvar att göra.
Alla såna här små saker som inte riktigt har funkat men man har sagt till sig själv, äh det tar jag sen, har samlat i hopp sig till en rätt lång lista och nu är det som sagt inte så långt tid kvar. Iiihh spännande spännande.
Men jag ser fram emot premiären det kommer att bli awsome!

I dag har jag hjälpt min fina morbror Janne i skogen. Vi har ryddat i en plantering som vi har hållit på med varje vinter dom senaste tre åren, och i år hinner vi nog färdigt:) Det blir super tjusigt där vi har dragit fram, öppet, ljust och en massa plats för träden vi lämnar att växa på.
Nu ska jag och några vänner ut och bowla och ta en kall jävel.
Då får jag också lite träning för vi ska ut och bowla med jobbet på onsdag, och då ska jag vinna över alla HA HA.
Ha det gött! Tjing!

Idag på förmiddagen klockan 10 var vi gäster i programmet Maris Café på Radio P4 Gotland. Även Radiobandet var där, samt hela ensemblen från farsen Hotelliggaren som sätts upp av Wats. God fika blandades med musik från Radiobandet och frågor från programledaren Mari Winarve.

Den glada ensemblen utanför Radiohuset (Utom Ville som packade ihop Radiobandet, och så Bäck som ingen förstod vart han tog vägen...)

Av upphovsrättsliga skäl fick vi dock maximalt bjuda på 2 minuters musik ur uppsättningen. Vi gjorde då valet att sjunga slutet på låten ”Skräp” från början av akt 1, vilket gav 1 dryg minuts smakprov som vi hoppas gav mersmak.
Här hittar ni ljudklippet:
http://sverigesradio.se/sida/arkiv.aspx?programid=2268&date=2011-02-28

I övrigt har det dessutom varit ännu en produktiv vecka med genomdrag och kvällsrep. Jätteroligt att få köra tillsammans med Musikalkompaniets ungdomar på plats i Flexhuset. Nu fick vi även spela ihop med Tristan och Elias som alternerar i rollen som Jerrys son Niklas. Eftersom de normalt går i skolan då vi repeterar har de ju inte alltid kunnat vara med när vi repeterar scenerna. De har istället fått repetera på kvällar med framförallt Andreas och Camilla som spelar deras föräldrar. Men nu var de med och fick se hela musikalen från början till slut och vi fick även se deras karaktär Niklas på plats i scenerierna. Välkomna, killar!

Ser nu fram emot en lugn helg med Melodifestivalens första uttagning på lördag. Och så får vi se om det blir mer snö eller tö. Just idag så verkar vädergudarna ha lite svårt att bestämma sig.

Nu är det bara tre veckor kvar…

Vid pennan tangentbordet
Markus Fredén

Ja, det blev ett bröllop till slut, och se så fina de var.

Till vänster ser ni min nya bonusmamma Renée, och till höger min pappa Lasse. Dock var det en del krångel innan det vart så fint som det blev. Först var det vägen dit som var lång och farlig genom Stockholms hjärta, där vi gick lite vilse. Men sen kom som tur var mina bonusbröder som räddade oss ur kaoset och förde oss rätt. När jag sen skulle sjunga låten ”Håll mitt hjärta” till brudparets ingång, så stängde datorn som skulle spela upp musikbakgrunderna, av sig.  Då fick jag ju starta upp den igen, och snabb var den inte. Så det var väl en tre minuter som brudparet fick vänta utanför, och alla stirrade på mig. Det var lite småjobbigt. Men efter det så gick allt som på räls, det var superfint och inte ett öga var torrt!

Nu är jag i Stockholm igen, andra helgen i rad! Men denna gång ska jag se en föreställning på Kulturama som min gode vän Johannes Loor medverkar i. De sätter upp en ”musikal” som heter Openings and Ending 2, och det är en härlig mix av öppnings-och slutnummer från massor av olika musikaler. Bland annat kommer jag få se slutnumret från Allt eller inget! Det ska bli superkul att få se hur de framför det, eftersom vi också snart ska göra det (Gaaaaaah!) Det ska såklart bli kul att se resten av showen också för de är säkert väldigt duktiga.

Tjolahopp!

Helgen har varit aktiv men också chill…

Jag började fredagskvällen med att lyssna på ett av Gotlands bättre liveband Taco psychosis som spelade på Surfers. Jag träffade många bekanta och hängde kvar ett tag när dom gigat klart men agerade efter en timma vuxnare än vanligt och gick hem och sov inför morgondagens bravader.

Dagen där på va de rep på förmiddagen med Pugh trio och Gotlandsmusiken. Sen gick jag och delar av min kör (Visby vokalensemble) och uppvaktade en medlem som fyllde 60 år. De hela va mycket trevlig och väldigt mättande då de fanns tapas i mängder. Senare på kvällen hade jag konsert på Wisby strand med Pugh trio och Gotlandsmusiken. De va nästan fullsatt och efter mina korta körsångsinsatser på två låtar hängde jag i Green room där de fanns, även där tapas och alkoholhaltiga drycker. Plötsligt mitt i allt så knallar Martin Axén som spelar gitarr i The Ark in genom dörren.

Han skulle tydligen vända skivor på efterfesten. Vi samtalade lite han och jag. Min öppnings fras löd: Och Arken går bra?.. Jag hade dock ingen aning om att dom skulle lägga ner efter sommaren, tittar inte så mycket på tv nu förtiden så de hela kändes efter ett tag lite pinit. Men han svarade med en god ton att de gick bra och efter sommaren skulle de helt enkelt bli något annat. Så de va nog inte så farligt som jag trodde. . Men jag ska ändå citera Stinas karaktär Erika: ”Jag och min stora trut”. Trotts detta var de ett sjyst efterhak i ren chill-anda.

Morgonen efter va de upp i ottan för att inleda min resa till Estockholmo och en liten réunion med min gamla Kulturama-klass. Nu va de tyvärr inte så många som kunde komma men de gjorde inget. För nästan alla som jag känner att jag fått närmast om hjärtat dök ju upp iallafall. . Vi möttes upp på Luma i Hammarby sjöstad och vi tog en fika innan vi uppföljde den uråldriga traditionen att man som gammal 2:a åker och tittar på dom nya 1:ornas produktion. Nu kan man ju fråga sig om de verkligen är för kompisarnas skull som man åker dit? Eller om de faktiskt är så krasst att man vill få de bekräftat att dom ”nya och fräscha” är bättre än vad man själv va när man gick i 1:an? Nej, de stämmer ju inte. Jag menar, kompisar kan man ju träffa när man vill…

Skämt åsido så va de fantastiskt att få se alla underbara Kulturama-kompisar eller ”järngänget” som vi av någon anledning har börjat kallar oss. När vi väl kom till skolans cafeteria så träffade vi några av ”våra” gamla 2:or och några av ”deras” gamla 2:or som tydligen ser detta med gamla traditioner som ytterst alvarligt.

De blev mycket:

- Jaha, vad gör du nu förtiden da?

- Jo, jag jobbar.

- Jasså, som…

- Som Musikalartist

- Va!? Nej, gud va kuuuuuul…

- Jo, jag klagar inte…

- I vad?

- Vi sätter upp ”The Full Monthy” eller ”Allt eller inget” hemma på Gotland

- Oj! Vad spelar du da?

- Erik eller Ethan som han heter i original…

Ja, ni förstår. De utväxlades en del avundsjuka och bittra miner men desto fler positiva gester och kramar. Sen va de ju dags för föreställning… Och ja, dom nya 1:orna va ju lika bra som man trodde. Dom gjorde en liten nätt föreställning som heter Openings and Endings skriven av mina gamla lärare, som jag nu ser som mina mentorer och vänner Thomas Sundström och Mathias Lundqvist.

Föreställningen går ut på att dom har buntat ihop 7 st öppningsnummer från kända musikaler i första akten och i andra akten 6 st slutnummer. Denna föreställning gjorde även vi när jag gick i 1:an på Kulturama men då med andra nummer. Dom 3 nummer som dom dock hade återanvänt va ungefär samma men nu med vissa ändringar och i viss mån förbättringar. Därför va de ju extra kul att sitta i publiken och vara åskådare. Varför jag nu ens tar upp detta är faktiskt för att första ”slutnumret” i andra akt va från en, vid de här laget ganska känd musikal med namnet ”Allt eller Inget”. Grabbarna hade mycket bra pondus och körde en väl igenomförd stripp. Nu vill jag citera Tony Irving ”MEN” dom gick inte hela vägen som vi späda gossar gör i våran version. Nej, dom stannade i en pose, väldigt lik plankposen undertecknad gör på affischen, iklädda stålmannen-kalsonger medens ridån gled ihop. Inget ont menat för dom va som sagt väldigt duktiga och man kunde se många blivande stjärnor i den bransch som jag nu kan kalla min. Strippbranschen eller hur va de?

Efter de blev de en och annan öl på ”ÖK” och en massa skitsnack med ”järngänget” och efter de några timmar sömn och sen började resan hem mot våran gröna ö. Måndagen tillbringade jag, Fredrik och Markus på dansskolan där vi satte sista biten av steppkoreografin. Fötterna har börjat göra som jag vill och de känns ju väldigt bra och fördelaktigt när man ska dansa.

Som sagt en flitig helg men med goda vänner och nya upplevelser som jag sent ska glömma.

Extra många pussar och kramar till alla kulturama-muppar som jag nu mera vet läser detta.

Tills ni läser igen

Joel