Idag kan vi även läsa Gotlands Allehandas recension av ALLT ELLER INGET. Boka biljetter nu innan det är försent kära publik!

Ger och visar allt

Det är lika bra att skriva det direkt: Gå och se den, bättre än så här blir det kanske aldrig på en gotländsk musikalscen!

För ”Allt eller inget” som hade premiär i gamla Flextronicsfabriken i Visby i fredags, den föreställningen har precis allt och lite till. Hela showen sprudlar av liv, glimrande humor och därtill en samhällsengagerad debatt, allt smyckat med fantastisk sång och musik omramat av en fiffigt fungerande scenografi.

Publiken får njuta av en fullkomlig ensemble som ger allt (och delvis visar allt) och bjuder på en musikalitet som det bara är att ge sig hän åt, varenda sekund. Gotlands länsteater har sytt ihop en show av professionella aktörer, varvat med amatörer från Gotlands musikalkompani och bara det - att de unga får chansen - känns absolut rätt.

Men det är förstås de framträdande rollerna som bär föreställningen genom nästan 3,5 timmar.

I början känns stolarna väldigt obekväma, men jag kommer på mig själv att komforten inte spelar någon roll. Föreställningen kryper in på bara skinnet och jag glömmer snart tid och rum. I bilen hem sitter jag och nynnar på finallåten och tänker att jag nog måste se föreställningen en gång till.

Handlingen har ett samhällsengagemang som man antingen kan ta till sig, eller så kan man välja att enbart njuta av det som finns på ytan: musiken, dansen, skådespelarnas utstrålning och all humor som det gödslas frikostigt med. Men i grunden finns den problematik med som alltid är närvarande när arbetslösheten griper kring sig.

Människor som förändras, relationer som sätts på prov, sökandet efter jobb och pengar, att återfå sin värdighet och bli någon igen.

I ”Allt eller inget”, The Full Monty i original, är handlingen förlagd till brittisk stålindustri. Men vad är det som säger att det inte lika gärna kunde ha varit en gotländsk elektronikindustri som Ericsson/Flextronics som gått i putten, och där arbetarna desperat söker andra inkomstkällor?

Idén som förverkligas går i korthet ut på att sex män ska göra en strippshow och klä av sig inför kvinnlig publik. 500 000 kronor borde det inbringa. På en kväll!

Men förvecklingarna är många och slutet blir precis så gott som affischerna utlovar. Naket!

Så mycket till nakenchock blir det dock inte, men finalsekunderna är mitt i prick! Så den som väntar på något gott…

Men det är inte de kittlande näckscenerna som gör föreställningen värd sitt biljettpris. Helheten är suverän och därtill bugar jag mig gärna en extra gång för de briljanta sånginsatserna, som lyfts fram av en formidabel sextett från Gotlandsmusiken.

Det här är riktigt, riktigt bra och det känns därtill fantastiskt roligt att få uppleva en dundersuccé i just denna fabrikslokal.

Här har människor av kött och blod fått sina uppsägningsbesked och gått ut i arbetslöshet.

Kopplingen till musikalen är förstås klockren, även om inga ”flexare” hittills i alla fall, kommit på tanken att klä av sig inför publik…

Men jag hoppas många tar chansen att åter besöka sin arbetsplats för en fantastisk föreställning.

Rollistan är lång och det skulle kännas fel att plocka ut några som bättre än de andra. Ni ger allt, var och en av er. Det är tillsammans som ni är bäst. Tack!

Av Robert Gahnfelt 2011-02-28

Idag kan vi läsa Gotlands Tidningars recension av ALLT ELLER INGET.

”Ladies night” lockar till skratt

Sex arbetslösa män bjuder in till stripshow och ”ladies night” i den nedlagda fabriken för att lösa sina ekonomiska problem i musikalen ”Allt eller inget”.

Men hur långt är de beredda att gå för att skrapa ihop pengar till mat, hyra och underhåll – hela vägen, eller…?

Jävla tur LM finns” hette ett gotländskt teaterprojekt som producerades i slutet av 1970-talet. Paxteatern/Nya Teatern, som var embryot till dagens Länsteater på Gotland, stod för iscensättningen och hade engagerat författaren Torbjörn Säfve att skriva manus och regissera.

Föreställningen, med alla sina brister, beskrev vad ett företag är berett att göra med ett samhälle och de anställda – socialt och ekonomiskt. Pjäsen blev sann två gånger om, först när Ericson och sedan även Flextronics tömde lokalerna.

Största satsning
I dag står ”Flextronicshuset” som ett monument över att något nytt företag av den kalibern aldrig mera kommer att sysselsätta ett tusental gotlänningar. Men samtidigt som det var slutet på en epok blev det början till en ny.

Med facit i hand om de sedan länge tomma fabrikslokalerna tar Länsteatern på Gotlands vid och gör sin största satsning någonsin, musikalen ”Allt eller inget”, i samarbete med Gotlandsmusiken och Gotlands Musikalkompani.

Spåren av den forna produktionen är djupt etsad i golv, tak och väggar – när den stora ensemblen med skådespelare, musiker och dansare berättar hur det gick för dem som blev av med jobbet.

Homogen ensemble
Det skulle kunna bli en mycket dyster historia, men ”Allt eller inget”, som bygger på den engelska filmen med samma namn, är en musikal med glimten i ögat och en stor portion humor om ett gäng arbetslösa fabriksarbetare som hittar sitt alldeles eget sätt att tjäna sin försörjning och skapa självrespekt, men utan att släppa svärtan och det ständigt närvarande allvaret.

Regissören Sofia Ahlin Schwanbom har lyckats med sin svåra uppgift att skapa en homogen ensemble av vitt skilda förmågor. Länsteaterns professionella skådespelare tillsammans med studerande och unga amatörer i Musikalkompaniet, där alla bidrar och gör föreställningen gränslös, och dessutom gränslöst bra.

Joel Zerpe och Fredrik Wahlgren som skolats i Musikalkompaniet fungerar utmärkt tillsammans med de betydligt mera rutinerade huvudrollsinnehavarna Andreas Nilsson och Jan Åström med sin mäktiga bluesröst, både vad gäller skådespeleri och sånginsatser.

Väsentlig roll
Historien vävs av de manliga karaktärerna men hämtar sin näring i relationen till de kvinnliga – fruar, älskarinnor och mödrar – samt en son som spelar en väsentlig roll.

Annelie Roswall gör debut på Länsteatern och hennes duett med Malin Karlsson var en av premiärföreställningens sjungna pärlor. Allt Lena Bogegård tar i blir guld, inte minst som bedagad striptease-pianist.

Utsökt scenografi
Det är svårt att framhålla någon på scenen före alla andra, utom scenografen Sören Brunes. Utan hans blick för denna speciella och väl valda spelplats och förmåga att skapa scenografiskt nytänkande, är det inte säkert att den här föreställningen blivit den succé som den blev i fredags kväll.

Publiken imponerades och njöt, skrattade hela vägen hem och kommer att uppmana varenda kotte de känner att ta sig till Flextronicshuset för att se den här musikalen.

Det gör jag också – missa för allt i världen inte denna möjlighet att se Länsteaterns skådespelare i hela sin härlighet, lyssna till Gotlandsmusikens duktiga musiker, imponeras av alla duktiga musikalungdomar i ett sammanhang som bara kan beskrivas på ett sätt – det här är en föreställning man blir riktig, riktigt glad av!

Av Bengt Valentinsson 2011-02-28

Igår kväll ägde premiären av ALLT ELLER INGET rum i Visby, något som hela teamet på Länsteatern, Gotlands Musikalkompani och GotlandsMusiken väntat på och pushat för i månader. Och så var vi plötsligt där. Nu är föreställningsperioden igång och nära 40 föreställningar skall få möta sin publik.

LYSSNA PÅ RADIOKLIPP!

Radio Gotland var på plats och tog pulsen på premiärnerverna både bland skådespelarna och i publiken. Lyssna på det här klippet så får ni en känsla av detta. I inslaget intervjuas några besökare som var snabba med sina utlåtanden:

- Jag säger som de gör i Askungen, den var alldeles underbar! Helt fantastiskt.

- Det är suveränt. Jag skrattar så jag gråter och önskar att alla gotlänningar har möjlighet att se detta.

- Jag tycker det är fantastiskt att vi kan få en sådan här föreställning i Visby. Jag beundrar alla som varit med och gjort den här föreställningen. Ni som inte varit och sett detta ännu, gå och se!

- Lokalen passar perfekt eftersom det handlar om fabriksarbetare som har blivit av med sitt jobb. Scenografin gör sig fantastisk i den här lokalen. Jag blev lycklig av att ha sett den här föreställningen!

BOKA NU!

Nu ger vi ALLT!!!

 Ja, så var vi då framme vid den stora dagen! The Big Kahuna så att säga! Det ska bli fantastiskt roligt ikväll! Alla är nu taggade och tillsammans kommer vi göra en härlig föreställning! Ikväll uppstår också en av teaterlivets konstigaste splittringar. När vi andra nu börjar köra föreställningar för fullt, så är det några av våra kamrater som lämnar oss. Det är vår regissör Sofia Ahlin Schwanbom, vår scenograf Sören Brunes och vår repetitör Pelle Hallgren. Tack för allt arbete ni lagt ner i den här produktionen! Nu när vi står på egna ben så ska förvalta era insatser efter bästa förmåga. Ser fram emot att träffa allesammans ikväll.

Ni har väl köpt biljetter?!

Nu ger vi ALLT!

Eder tillgivne men smått diktatoriske
Harald Nilsson (Markus Fredén)

Nu gör vi klart för att släppa in publik… Och därmed gäller det att få upp informationsskyltarna, koppla upp biljettsystemet, ordna växelkassan och fixa schema för garderobspersonalen. Får ständigt frågan om vi kommer att hinna färdigt i tid. Teater må vara rörigt, hetsigt, galet, snurrigt och emotionellt – men missa att gå till premiär vid utlovat datum gör vi bara inte. En kamrat till mig har genom åren föreläst för teknikbranschen om hur teater håller tidsplaner och får schemat att hålla ända in i mål.  Det har väckt stor förvåning och förundran. För vem har inte hört att en lansering av en ny bil- eller telefonmodell blivit uppskjuten något år eller två… Och så kan kostymörer, maskörer, regissörer, scenografer, tekniker, skådespelare, producenter, musiker m.fl. klara av att hålla uppsatta datum.

Och vi står beredda på fredag- tro mig! För hela det fina gänget som arbetar med musikalen ALLT ELLER INGET lägger nu in en extra växel för att hinna klart. Frågan är om du hunnit boka biljett?

Lisbeth

Yes, yes nu börjar cirkushästarna vakna, har alltid gillat den där känslan, när man är påväg ut ur en lång repetitionsperiod och närmar sig premiär.

Det är nu lusten infinner sig, lusten till att stå på scen. Och man minns i sitt 50-åriga töcken varför man en gång i tiden började med det här jobbet. Premiärveckan på en teater är det närmaste teateryrket kommer ett visst begrepp, och det begreppet är Rock ‘n’ Roll.
Adrenalin visst, glädje ja, lättnad allright. One, two, three nu kör vi!

Avslutar med ett citat som ingick i en sång jag sjöng mycket, mycket på 80- och 90-talen.
”It’s been a long time since I rock ‘n’ rolled.”

Hej då och vi SES SNART!

Yes, blev friskförklarad av doktorn. Nu är jag med igen. Härligt att träffa ensemblen, härligt att kunna repa igen. Nu kör vi mot premiär. Vi har en tuff vecka framför oss med rep, rep och genomkörare. Jag har mycket att ta igen. Avslutar denna lilla fundering med ett passande citat av B. Dylan.

”You walk into the room with a pencil in your hand. You see somebody naked and you say who is that man. And you know something is happening in here but you don’t know what it is. Do you Mr. Jones?

Lennart Bäck

Idag är min sista lediga dag innan premiären, så självklart passar jag på att tvätta kläder och äta födelsedagsmiddag hemma hos min mamma. Ja, hon fyller inte förrän på onsdag, men i detta yrke kan man inte inte ta ledigt vid bemärkelsedagar. På onsdag repeterar vi hela dagen och hela kvällen. Liksom på måndag, tisdag och torsdag. Sen är det fredag, och då är det premiär!!
Vi repeterar med andra ord så det står härliga till! Gotlandsmusiken sitter allt oftare i sin kub på scenen, scenteknikerna flyttar väggar med koncentration och precision, strålkastarna tänds och skapar en stämning som lysrören vi tidigare repat inte kommer i närheten av, vi myggas på och låter ut i högtalarna, musikalkompaniet förebereds och vår regissör och koreograf fördjupar regin och slipar på danserna. Sminket är på, kläderna likaså (ja, utom i vissa scener då) Nu börjar vi längta efter publik!
Men det klart, än får ni inte komma… Lamporna är visserligen tända, men de lyser lite här och där, myggorna tjuter och brusar lite ibland, det händer än att väggar åker lite fel, det händer även att orkestern inte vet när de ska börja spela eller så är det oklart var tonartsbytet kommer… För att inte tala om oss skådespelare… Vi går åt fel håll, sjunger knasigt, tappar text eller får skrattanfall… Men det ordnar vi upp till på fredag! Hurra!

JAA A!

Jag har väl bara en sak att säga, för mer har jag inte tid med.

PREMIÄR PÅ FREDAG!!!