Nya erfarenheter

Då va dags igen…

Som titeln indikerar så har jag fått nya erfarenheter. De får man visserligen hela livet men under denna produktion så är en sak väldigt markant ny för unge herr Zerpe. De här med att träna och bli ”fit” på gym är faktiskt ganska kul men som jag skrev en ny erfarenhet. Jag har egentligen tränat större delen av mitt liv men aldrig på gym. De började någonstans i nio års ålder när jag i S:t Hansskolans gympasal studsade en Basketboll, i syftet att träna mina färdigheter, för första gången. Basketen va något som följde mig genom åren med 2-3 träningar i veckan, tidiga mornar för att kliva på båten och sedan fortsätta på fastlandets vägar i en trång minibuss med sikte på ”sydöstra 88-ligans” matcher. Dessa brukade spelas i Flen, Eskilstuna och en jäääla massa köping som Norrköping, Linköping, Söderköping m.fl. När vi va iväg och spelade brukade vi oftast bo på svettiga gamla vandrarhem och spela i skabbiga orenoverade ”B-Hallar” och dessutom nästan alltid åka hem med förlust. 🙁

I slutet av nian/början av ettan på gymnasiet så nådde jag tillslut mitt mål och tråkigt nog min slutstation inom denna fantastiska sport. Nämligen att få spela i Herrlaget, i Visbys finaste idrottskubb ”Visby Basket”. En säsong i ”1:an” (divisionen under elitserien i Sverige), med flygresor, nätter på Scandic hotell, matcher i nyrenoverade ”A-Hallar” och fler vinster än förluster blev en fin avslutning på min ”sportkarriär”, när scenen och rampljuset tog övertaget om mina intressen.

De är klart att jag vid fler tillfällen har funderat på att börja igen men för lite tid och studier i Stockholm har tyvärr satt käppar i hjulet för dessa tankegångar. Jag ska erkänna att jag får abstinens när vi repar sång och dansnumret ”Michael Jordans ball”. Numret går ut på att vi lyckas hitta dansmoves genom Basketen och stuttsar därför basketbollar och gör basketliknande rörelser. De är inte mycket som går upp mot att vara fri från halva plan och få trycka bollen i korgen med en skön dunk eller när man från trepoängslinjen bara hör ett ”svisch” när bollen går i korgen.

Jag spelade som nr 9

Steelers 10

Men då för att återgå till gymmet så har jag nu tränat två hela gånger med mina vapenbröder Freddan o Ville. Detta är behövligt när jag har legat lite på latsidan de senaste året. Visst jag har ju rört på mig genom dansen på min utbildning men inte varit och ”gristränat” som på den gamla goda tiden i herrlaget. Sakta men säkert känns de som att kroppen börjar att hitta tillbaka till sin forna form. 🙂

De va de hele för denna gången

Tack o haaaj

Joel