Kätty och Elins betraktelser

Innan Kätty mötte Elin
Nu finns det något som heter GPS. Man bara programmerar tex. ” Kättys lagård i Flundringe på Gotland” i datorn. Sen kan man följa kräkens spännande vardag in i detalj, ifrån kökssoffan. Himla spännande. Man kan resa till jordens alla hörn. Utan att lyfta sittfläsket. Aldrig lämna Flundringe. Tur att jag var en sväng i Paris i ungdomen. Det har kommit ett nytt dyrt vårtmedel, som innehåller tjugo doser. Det är så effektivt så det räcker med att använda det en gång. Bärit har haft en stor vårta på handen i tjugo år. Hon är för snål för att köpa det dyra nya ” Frys- bort- vårt- fort ”. Jag tipsade henne om att hon kunde ju annonsera, efter fler personer med vårtor och göra en sk. samvårtning. Får hon ihop till 20 personer med vårtor på södra Gotland blir det 20 kr per man. Och det är ju billigt, det tyckte till och med Bärit.

Innan Elin mötte Kätty
Jag måste ha kommit till ett ekologiskt paradis! Här hittar folk alla möjliga tillfällen till samarbeten. Tänk vad det innebär till exempel i minskat bilåkande! Eller minskat inköp av miljöfarliga mediciner. Såg en annons i tidningen igår. Någon som hette Bärit (konstig stavning!) annonserade efter personer som ville ” Samvårta” Låter spännande. ” Du med vårta kom till apoteket i Hemse, så delar vi en flaska” Var inne på Peppes GPS. Såg när pappa experimenterade en ny rätt på sin restaurang, gjord endast av bark. Han är för härlig min farsa! Med lite soya mjölk kan det nog smaka jättegott.

Nu är turnéen I full gång och jag får inte följa med. För nu ska min roll vara utagerad. De får åka runt och bygga och bära och ha roligt!! “ Man måste släppa sin barn” sa en klok människa till mig “ och sina skådespelare” Varför då? Det är ju jättetrist ensamt och alldeles onödigt!!

I Stenkyrka slängde Lena, av misstag, ut halva dekoren genom en dörr så den hamnade nere I en kolkällare. Detta glömdes bort. När  gruppen följande  dag hade byggt upp allt I Grötlingbo, saknades vissa dekor element. Nicklas Britos kastade sig in I teaterns buss och kom halvvägs till Stenkyrka, när de övriga besinnade sig och bad honom vända.Han skulle inte hinna. Men vad gjorde det? Det GÅR att spela på ett tomt golv, för två begåvade skådespelare, som har historien och karaktärerna I sin hand.
Och det har dom ! Under det ett och ett halvt år som gått har föreställning fördjupats. Man blir mer drabbad och berörd av de bägge karaktärernas tillkortakommande och tafatthet, på ett sätt som jag inte mindes från 2008.

Jag släpper mina fem barn, (tre egen produktion) far till fastlandet för nästa arbete. Tomas Wassberg är med, snyggare än nånsin, med spännande fåror längs kinderna. De tre välartade jakthundarna det stod om I tidningen ser jag däremot inte. Aha, de är I djursalongen! Carl Bildt är med och tittar misstänksamt på mig och jag minns hur bra det var när en minister I början på nittiotalet kom till oss på Romateatern. Minst 10 biljetter köptes för livvakterna. Ingen av de omkring Carl Bildt verkar vakta honom alls. Jag fundrar ett tag på att erbjuda min tjänst, men nej.

I Stockholm är det trängsel skatt och trångt I tunnelbanan och folk springer omvarandra I rulltrappan. Jag kommer på att mina tio år som gotlänning har satt sitt avtryck. Men när jag gräver I min röriga väska efter nyckeln till skolan vi fått låna för repetioner av vår nya pjäs, tänker jag, att om jag ska ligga och här och rota I min röriga bag, borde det till mig utgå, såsom varande gotlänning: ett rotbidrag!!!